Jag är inte bitter

När de andra små rackarna har avslutning på måndag så befinner jag mig i stockholm så för andra året i rad så missar jag hela spektaklet och allt vad det innebär med avslutningsfest. Här har jag jobbat stjärten (he hee elin) av mig hela sommaren och får inte vara med på det största spektaklet av alla?

Men jag är inte bitter jag. Istället får jag åka buss ca 80 mil tur och retur med 40 svettiga pojkar som säkert dessutom är halvdåliga i magen efter vägkrogsmat och lång resa. En s.k. resmage. Drabbar många av smågrabbarna, som förhoppningsvis vet att det är vi stora gräbs som väljer platser först. Men jag ska få vara med på festen i alla fall om Madde får bestämma. Jag kommer alltså att befinna mig på 2 platser samtidigt. Allt jag kommer att kunna göra i Byske.
All mat jag kommer kunna äta. All gyllene dryck jag kommer kunna dricka. Alla lekar jag kommer leka.

Men jag är inte bitter, näj näj. Jag kommer säkert ha jätteskoj med beige mat och troligtvis halvtaskigt väder i huvudstaden. Men å andra sidan. Jag får ju spela matcher och vara med mitt lag. Det är givetvis roligt, alltid roligt med match och roligt med laget. Men vad är inte en kväll på campingen? Nej, det är säkert tråkigt, och urtrist, och tråkigt och alldeles, alldeles.. Underbart *suck*.

Men som sagt; Jag är inte bitter.

/R (Inspirerad av en herr Gustavsson på skansen)