Julafton!!

Okej, så det är inte jul ännu. Men dagen innan stugsistan har en hel del gemensamt med den 23 december. Veckorna som leder fram till stugsistan planerar vi lekar och underhållning, köper priser till tipsrundan, börjar göra scheman och känner oss väl till mods, som att vi har koll på läget. Men helt plötsligt har dagarna sprungit iväg från oss och imorgon är den stora dagen!!.

Vi packar kistorna fulla med godsaker och leksaker och vuxensaker. Bestämmer vem som ska göra vad, och lappar ihop schemat med sista minuten-ändringar (åh herregud Emmy är sjuk och vi har ingen personal i caféet och Mads övergav oss för festglada militärer!**) och får desperata telefonsamtal av bad-Peppe angående toner till kopiatorn! Vi klipper och klistrar inför tipsrundan, blåser upp ballonger och nallar av godiset...

Ser ni likheterna med jul? Om inte, så får jag förklara dem för er. Vem har inte vaknat på morgonen det 23/12 med skräcken i halsen över allt man måste hinna med? Plockar fram och slår in de presenter som gömts undan, bråkar ett par gånger till om att man bokat in alldeles för mycket även i år, och försöker organisera så man inte ska vara ute och köra när det är Kalle Anka. Vem ska vara tomte? Har vi kvar tomtedräkten från förra året?

Åh herregud, vi glömde present åt den och den, så iväg och köp ett presentkort eller två. Dekorerar granen medans skålen med twist blir tommare och tommare... Stannar uppe långt efter alla andra gått och lagt sig, eftersom det är både köttbullar och sistaminuten städning/tvätt/lagning som inte är gjord ännu. Och hela dagen har det dykt upp saker att göra och släkt/vänner med hälsningar och presenter som inte kan ignoreras. Den stora frågan.. kommer det att ha varit värt det?

Nu är förståss jag en jul-freak. Jag har inte bara tomte-mani, jag är rent en tomte. Tomteservis, tomtebestick, tomtehanddukar, tomteörhängen, tomtetröjor... Jag älskar det! (jag använder minst 4 olika sorters julpapper och 2 sorters snören på mina paket, så det ska ser ännu mer festligt ut!) Hur mycket arbete det än är.. så finns det en överton av förväntan i luften. Imorgon är dagen då allt arbete får utdelning, en dag som är till för att njutas av.. Är det inte härligt att vi får ha sånna flera gånger per år?

Isac var just in och kanske inte var helt med på min jul-analogi. (He'll come around, you just wait and see...) Då har iof inte varit med och nallat ur twist-påsen... Jag får övertala honom imorgon, då vi båda två extraknäcker i caféet. Tyvärr, det blir inga extra tall, extra foam, 2 shots caramel non-fat lattes som serveras då.. Å andra sidan har vi varm korv =)

Nej, nu ska jag fortsätta fixa inför imorgon, jag hoppas att jag får se er allihop här då. Game face on! Fina priser att vinna!

**Hon förtjänar det, som hon slavar. För övrigt är det ett speciellt tillfälle.

Campingkort

Jag skulle tro att de flesta som läser bloggen redan har ett Camping Card Scandinavia (CCS). Och det är ju bra =) Men jag antar att det finns de där ute som 1)inte vill ha nåt eller 2)undrar varför det krävs från vår sida. Så jag tänkte upplysa er alla om detta!

Den främsta fördelen med att ha ett CCS är att det underlättar in- och utcheckning på campingplatser. Detta gör då att det går fortare (vem vill stå i kö hur länge som helst?) och att vi inte behöver lika mycket personal (vilket hade krävt en höjning av campingavgifterna). Jag är säker på att ni alla har stått bakom en oförstående gäst som absolut inte vill ha ett campingkort, absolut inte vill betala för det och absolut ska veta exakt vad det är. När gästen 5 minuter senare är nöjd (well, åtminstone såtillvida att han/hon löser kortet) tar det ytterligare ett par minuter att fylla i ansökan och det tillfälliga campingkortet. Under tiden står den erfarne camparen och himlar med ögonen, när det är hans/hennes tur slängs kortet nonchalant fram till en supertacksam receptionist.

Det är alltså därför man bör ha med sig det permanenta platskortet som skickas hem i brevlådan. Ha det i husvagnen kanske? (gärna tillsammans med EEC-adaptern...)

Men jag förstår att man som gäst vill veta vad det ger en, det är trots allt pengar som du får.. ett klistermärke för. Ska jag börja från början?

• In- och utcheckning går smidigare=billigare för dig som gäst.
• Gemensamt bokningssystem=billigare för campingen (vilket ger lägre avgifter).
• Gemensam marknadsföring=billigare.
• Upprätthåller standarden på campingplatser (vem tror ni det är som delar ut stjärnor?)=ger gästen bättre upplevelse.
• Ger gästen 2 veckors kredit på camping (gäller inte förbokning eller stugor)=ger möjlighet till 'tillsvidare'-bokningar som gör gästens semester mer flexibel.
• Smitarförsäkring för campingen. SCR ersätter campingen och tar ansvaret att leta reda på gästen och få tillbaka pengarna=billigare för campingen.
• Personskadeförsäkring=försäkring utan självrisk för gästen.
• Gratis tidning 'Ett Friare Liv'=campingbibeln som husvagnsägare lever efter.

Sen finns det rabatter osv, men tyvärr inte så många här upp i norr ännu. Den campingkortsavgift som gästen erlägger (för närvarande 125SEK) är i mångt och mycket vår medlemsavgift till SCR. Om vi inte tog ut den på det sättet hade vi varit tvungna att höja våra priser istället. Det innebär då att de som campar mycket vinner mer på campingkortssystemet än de som campar lite, om man bara tänker dygnspriser. För mig som receptionist är det dock ovärderligt. För tillfället kostar kortet lika mycket om man har ett tillfälligt eller permanent kort, men det är en rörelse i gång för att ändra detta då de tillfälliga kräver så mycket merarbete.

Har inte mina argument fått dig att tänka om? Well, då brukar jag likna CCS med fordonsskatten. Du betalar den varje år, får ett klistermärke för pengarna, och är tillåten att köra din bil. CCS betalar du varje år, får ett klistermärke för pengarna, och är tillåten att campa hos oss. Visst, att pengarna används till din nytta (miljöarbete och förbättrad standard) men det är ingenting du ser med dina egna ögon. Summa summarum: Du måste ha det. Bara att le och betala (som pappa brukar säga när jag hittat nya skor).

Grattis!!

Då Mads har börjat med en 'blast from the past' tänker jag fortsätta... Även om hon kanske inte kommer att uppskatta just det här =)

Madde á la 2001!

18-åriga Madde vinkar grattis åt Madde som fyller 25 år imorgon!! Resten av repan (genom tiderna) ropar entusiastiskt Hurra!

Varför måste jag ha en romantisk ringsignal på min telefon, Sven?

Det ringde i min telefon för en stund sen. Som ringsignal har jag Nickelback - "Fight for all the right reasons", en ganska rickig och skrikig låt som bli än skrikigare ur mobilhögtalaren. Dessutom lider jag av släktens dövhet så liksom min mamma har jag på högsta volym för att höra att det ringer.
Då kommer Sven fram, han meddelar att jag borde byta ringsignal till nått mer romantiskt...Varför då, Sven? Jag som jobbar på att bli lite tuffare, inte bara snälla, söta, rara, romantiska Madde.
Nä, jag är en tuffing ;) och imorgon Sven, då är det svart skinnpaj och döskallehalsduk som gäller!
Jag är visst TUFF!!!

Men du Sven, nu har jag bytt till Ozzys låt - Mama I´m coming home

Till er som undrar, så är Sven en av våra badvakter.

Hjärngympa

Hejsan campare och annat glatt folk.
Just nu är det hundliv på campingen, det har varit tävling och utställning på tältområdet. Massor med hundar blir det, likadana dessutom. Måste vara jobbigt att tappa bort sin hund en sån här dag. =) Var och varannan minut vandrar matte och husse tillsammans med sin hundar förbi receptionen för att gå på kisspromenad. Alla hundägare verkar ha vunnit pris som de så tydligt satt fast på sina ryggsäckar...(lite komiskt)... annat blir det imorgon när Campingkampen ska avgöras. Då finns det bara ett lag som kan vinna!!!!


Apropå Campingkampen...(arbetsnamnet på årets personalavslutning) så har jag (Madeleine), Emma och Anna hjärnskrynklat lite bak på kontoret. Vi började fundera över avslutningar genom åren och efter många om och men så fick vi en lista med avslutningar 8 år tillbaka i tiden (jo, vi hör snart till inventarierna, men lika glada är vi för det)

Så till alla er som börjat glömma av någon konstig anledning, kommer här en uppdatering över avslutningsfestligheter de senaste åren.
2000 Surströmmingsfest på Tavernan, min första avslutningstillställning. Då var jag liten och blyg och höll mig på min kant...men det var en mysig middag trots allt!

2001 Middag i kåtan, Byske Äventyr. En trevlig tillställning som slutade med att en manlig receptionist (Klas) fick en tårta i ansiktet av en kvinnlig receptionist (Petra).

2002 Mongolisk Barbeque på Tjärholmen, fantastisk mat, jag vet att det blev mörkt snabbt den här kvällen när jag cyklade hem. Jag cyklade hem rätt tidigt eftersom jag skulle med ett flyg på morgonen, men rykterna säger att även detta var en trevlig tillställning.

2003 Cowboy och Indianpartaj i Lundbäck, en stor överraskning väntade deltagarna när dörrarna till en gammal lada öppnades som var inredd med bord, scen och partybelysning. 3 dagar jobbade vi för att arrangera detta och kanske är jag partisk som arrangör men detta var en toppentillställning för många, (några håller nog inte med ;) )

2004 Surströmmingsfest i Furuögrund, en av de mysigaste festerna, trubadur som spelade ända fram till dess att bussen gick hem.

2005 Lanternan, tyvärr är Lanternan för stor lokal för 30 pers, blev lite utspritt men var helt ok ändå.

2006 Dansbanan i Båtvik, god mat men dålig uppslutning.

2007 Paintball uppe i skogen med Byske Äventyr, pizza. Spökstig på slutet som skrämmde livet ur vakt-Anders.

2008...fortfarande hemligt, imorgon får ni veta. Som ni ser finns det avslutningar att leva upp till!

Viktigt meddelande till alla som jobbar på Byske Havsbad och kommer att delta i morgondagens hemligheter. Har ni en trevlig kväll så säg det gärna till mig eller Peppe och Lotta som hjälpt till. Har ni inte trevlig så vet jag inte alls någonting om vem somm arrangerat kvällen så då är det lika bra att hålla munnen stängd ;) !!!

Ha en trevlig dag! /Madeleine

Himlen har öppnat sig, ett bildspel från torsdag den 31 juli

En blöt dag helt enkelt. /Madeleine

Jag är inte bitter

När de andra små rackarna har avslutning på måndag så befinner jag mig i stockholm så för andra året i rad så missar jag hela spektaklet och allt vad det innebär med avslutningsfest. Här har jag jobbat stjärten (he hee elin) av mig hela sommaren och får inte vara med på det största spektaklet av alla?

Men jag är inte bitter jag. Istället får jag åka buss ca 80 mil tur och retur med 40 svettiga pojkar som säkert dessutom är halvdåliga i magen efter vägkrogsmat och lång resa. En s.k. resmage. Drabbar många av smågrabbarna, som förhoppningsvis vet att det är vi stora gräbs som väljer platser först. Men jag ska få vara med på festen i alla fall om Madde får bestämma. Jag kommer alltså att befinna mig på 2 platser samtidigt. Allt jag kommer att kunna göra i Byske.
All mat jag kommer kunna äta. All gyllene dryck jag kommer kunna dricka. Alla lekar jag kommer leka.

Men jag är inte bitter, näj näj. Jag kommer säkert ha jätteskoj med beige mat och troligtvis halvtaskigt väder i huvudstaden. Men å andra sidan. Jag får ju spela matcher och vara med mitt lag. Det är givetvis roligt, alltid roligt med match och roligt med laget. Men vad är inte en kväll på campingen? Nej, det är säkert tråkigt, och urtrist, och tråkigt och alldeles, alldeles.. Underbart *suck*.

Men som sagt; Jag är inte bitter.

/R (Inspirerad av en herr Gustavsson på skansen)

Update från campingområdet

Jag skäms över mina medarbetare! De rackarna vägrar blogga. Inte ens Robin har lyckats med ett 'jag har varit ledig, men nu är jag det inte längre'-inlägg. Om vi har tur berättar han för oss om sin helg i Stockholm när han återvänder på tisdag. (alla håller tummarna för att de vinner sina träningsmatcher!) Han avslöjade idag att han får sina flest utvisningsminuter för att han är otrevlig mot domaren. Vår söta Robin?! Kan inte vara så!

Jocke från Strandservice springer febrilt omkring på området och letar 2 små släpar till trampbilarna. Om ni ser dem får ni hemskt gärna återställa dem till kiosken. Eller vänta en dag eller två, så han får rikligt med motion...

Vaktmästar-Chrille fortsätter (trots våra försök att uppfostra honom) att svära över tvättmaskinerna. De är sällan trasiga, trots att vi får höra det ett par gånger per dag. Det krävs bara att man visar dem lite omsorg (och verkligen trycker in handtaget...) så funkar de smärtfritt. Det är ju förvisso lätt att säga för mig som inte behöver handskas med dem =)

Imorgon börjar den årliga invasion av stora, fluffiga hundar här på campingen. Jag ser förtjust fram emot att se små hundvalpar med stora tassar lufsa förbi. Städet ser dem med mer skräck i blicken, då flufffiga hundar fäller mycket. Och pälsen.. hittar vi sedan överallt i ett par veckor. Oh well..

På café Byscaya är läget lugnt, då glassgästerna inte riktigt är så.. pigga på glass för tillfället (kan det bero på temperaturen? no...). Café-Janne (som gör den bästa varma chokladen på campingen!) dyker därför upp här i repan titt som tätt, då han är ansvarig för efterrätten på avslutningsmiddagen på måndag och letar efter det perfekta receptet. På avslutningsfesten ska vi också dela ut diplom till medarbetare på campingen som utmärkt sig på något sätt. Om ni som gäster har förslag, mottages de välkommet i receptionen. Skulle vara intressant att få veta vad ni som gäster ser hos oss. Eller skrämmande.. Nåt av det.

Nej, nu ska jag fortsätta arbeta på min skinksallad och önskar er alla en trevlig kväll (och mig en trevlig ledighet!)

//Elin

Höstigt värre

Ännu en dag går mot sitt slut. Det är inte bara kallt ute, det är mörkt också. När dök hösten upp? Jag hade linne och kjol på mig i torsdags, nu sitter jag här och kurar i hoodie och jeans... Men även om jag inte hade haft vädrets tillförlitliga påminelse, skulle jag ändå veta att vi går mot höst. Vi har stugor lediga, campingen är kanske en tredjedel full och personalavslutningen planeras bakom stängda dörrar. Mest av Madde, med Per som 'hjälper' till. Hans take på situationen är lite.. laid back? Ja. Avslappnad och obrydd. Typiskt manligt... Men det låter vi honom inte komma undan med!

Eftersom det är sent, och ingenting mycket har hänt idag, vill jag avsluta med lite kultur åt oss alla. Nåt som passar in på höstens antåg.

Ah, when to the heart of man
Was it ever less than a treason
To go with the drift of things,
To yield with a grace to reason,
And bow and accept the end
Of a love or a season?

~Robert Frost Reluctance

Det är hårt att leva

Jag minns inte om vi har skrivit om det tidigare, men jag, Anna och Robin har ingått en pakt att sluta med våra (well, en var) dåliga laster. Anna och Robin ger upp sina otäcka nikotinvanor och jag mitt omänskliga pepsi-intag. Jag inser att min last inte är direkt jämförbar med de andras (då den inte är olaglig för barn under 18år.. Även om det kanske borde förbjudas.) men om ni tänker att det alltså är min enda (förutom någon kopp te då och då) kofeinkälla... Så blir det lite värre. Fredag den 1 augusti var dagen vi skulle bli renlevnadsmänniskor, och jag kan meddela att jag hållit mig sedan dess! (förbannade mig själv litegrann på fredag morgon, att jag inte överkonsumerat kvällen innan. jag hade inte ens druckit upp min dricka på bion...) De andra har jag inte träffat, men Anna skrev att hon var en hemsk hemsk människa, så... jag har mina misstankar.

Det verkar som att Madde fick fullt upp och inte kunde rapportera från vårt skyfall, men Norra Västerbotten gjorde det istället. Efter regnet bara öst ner, var det en hel del saker att åtgärda på campingen...

Visst är det roligt att se pojkarna arbeta någon gång?